De stora barnen här hemma har i olika omgångar ända sedan i höstas varit förkylda med halsont och feber. De har avlöst varandra kan man säga och där emellan har både jag och Mats haft varsin förkylningsomgång vi med. (Inte jag lika allvarligt med feber som de andra, men men...)
Men nu var det då dags för lille Jonis att bli förkyld. Inte så dåligt ändå att ha klarat sig fram till man är 7 månader tycker jag och jag är verkligen såå tacksam för det!
Ni som känner mig vet vad vi gick igenom med Simon när han endast var 4 månader. Han fick nämligen RS- virus, ett elakt och envist virus som angriper luftrören och även lungorna om det vill sig illa. För Simons del ville det sig riktigt illa. Han fick både RS- virus och samtidigt lunginflammation, blev så medtagen av sin dåliga andning, åt inget utan bara sov oroligt mest hela dygnet.
Vi blev inlagda på Mölndals barnklinik (som idag inte finns kvar). I hela tre veckor fick vi ligga inne på en sluten infektionsavdelning med dörrar som hade särskilda slussar eftersom viruset är så smittsamt.
På barnkliniken fick Simon inhalera olika luftrörsvidgande och andra mediciner. Han fick vätska genom dropp eftersom han inte orkade äta. Penicillin fick han intravenöst för lunginflammationen, men RS- viruset var ju bara att vänta ut. Ingen medicin finns ju. Det handlar ju bara om att lindra.
Behöver jag säga att jag aldrig har varit mer orolig i mitt liv? Som tur var gick det ju till slut ändå bra. Simon som var en liten go knubbig bebis hade väldigt mycket extra hull vid den här tiden. Det tackade vi mycket för eftersom han gick ner så otroligt mycket i vikt under sjukhusvistelsen. Hade han inte haft så mycket att ta på vet vi inte hur det hade gått med vår lille pojke.
Så ju äldre Jonis är när han får sin första infektion, desto bättre och mer lugnande för mig. Sen får man bara hoppas innerligt och hålla alla tummar för att själva RS- viruset håller sig långt, långt borta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Hej!
Vad roligt att du läser min blogg! Kommentera gärna om du vill!