Jonis 11 månader idag <3

Idag är Jonis 11 månader och tiden från när han var runt 8 månader och fram till nu har verkligen rusat fram. Jag förstår inte att Jonis fyller 1 om bara en månad! Det var ju inte längesen alls, sen han låg i min mage... Lille prinsen ❤. 

Fyra små risgrynständer, kryper och tar sig fram i rasande fart till det han vill. Busar, ropar, tjuter glädjeskrik, klappar händer i förtjusning till det mesta. Rasar klossar, springer i gåstolen, älskar sand och vatten, gillar alla möjliga ramsor och sånger, älskar fartfyllda buslekar. Är helt omöjlig på skötbordet, ligger aldrig still. Äter det mesta, även det som helst inte ska ätas, gillar nappflaskan med välling och att gosa i vår famn. Pussas, nyps och bits lite grann. Skrattar och ler åt det mesta. Vill alltid vara med där det händer.   Vårt älskade lille hjärtegryn <3. 

Den som söker han finner

I lådor, garderober, hyllor och skåp har vi letar och letat. Vi har bokstavligen vänt upp och ner och synat allt innehåll på en hylla, i en trådback eller i ett skåp, men utan annat resultat än att det har blivit stökigt och ett smärre kaos på i stort sett alla förvaringsställen här hemma.

När någon av oss kommit på ett nytt, rimligt ställe där ingen tidigare kommit på att leta, har vi blivit så hoppfyllda, men för att sekunderna senare bli så nedtyngda igen av besvikelse, eftersom det inte fanns där HELLER.

Igår kväll när det var dags att sova malde mina tankar om och om igen om vart det egentligen kunde ha tagit vägen. Hade vi missat att leta nånstans? När såg jag det sist? Kanske måste jag bara acceptera att det för alltid skulle vara borta och att det var lika bra att släppa tankarna på vart det kunde vara. 

I morse vaknade jag plötsligt med en ny idé om vart det kunde vara, men visste med mig att det inte var nån idé, eftersom Mats antagligen redan hade letat där. Pessimistiskt drog jag ändå ut lådan och DÄR, i en liten ask låg DET! Jag kunde knappt tro mina ögon! Jubel!!! Jag är så GLAD! Den som söker han finner! 

Hädanefter lovar jag att ALLTID ha koll på vart jag lägger saker och ting.

Härlig långpromenad med barnvagn och hundar

Idag kom Emma, Elliot och Teo hit på en mysig långpromenad och efteråt gick vi och fikade på bageriet. Emma är min jobbarkompis och Elliot och Teo är hennes två hundar, helt underbart fina collier. Teo är en stor collie och Elliot en dvärgcollie. (Osäker på rasens rätta namn )

Sällan har jag träffat så uppfostrade och lydiga hundar än dessa. De kan vara med överallt och uppför sig alltid bra och är aldrig till några besvär. Det var extra roligt att Jonis fick chans att träffa en så stor och snäll hund som Teo, som en av de första träffarna med en stor hund. Man vet ju just att stora hundar annars kan upplevas lite skrämmande när man är liten. 

Jonis tyckte verkligen om båda dessa hundar och blev väldigt förtjust så fort han såg dem bredvid vagnen under promenaden.

Det har varit så gott väder idag, speciellt på eftermiddagen och kvällen. Det gäller att passa på, och det gjorde vi genom att äta middag på altanen och till efterrätt söt och god vattenmelon som Jonis älskar!

Skolavslutning & bal

Dagen med stort D har snart passerat, men blir ett minne för livet. Speciellt för min dotter som gick ur 9:e klass idag och just nu är på avslutningsbal i Tofta, (Varberg) med alla klasskompisar, parallellklassen på skolan och Smedingeskolans 9:or. 

Morgonen startade med den sedvanliga avslutningsceremonin i gympahallen. Vi fick ta del av elevernas redovisningar av sina olika teknikprojekt de hade jobbat med under terminen. I år var det så klart väldigt positivt och tacksamt att avslutningen hölls inomhus eftersom regnet fullkomligt öste ner redan på morgonen. 

Efter gympahallen blev det fika och lite avslutningsprat i klassrummet för att sedan fortsätta fira med tårta och saft här hemma. Eftersom jag vanligtvis inte brukar kunna vara med på mina barns skolavslutningar på grund av mitt jobb, kändes det väldigt festligt att ens kunna vara med och extra roligt att vi hade så många här hos oss som ville vara med och fira. 

Efter några timmar blev det dags att göra i ordning Josefine till balen. Filippa som är så otroligt duktig på frisyrer, gjorde henne med hjälp av Maja, så ljuvligt fin i håret, flätor på sidorna och skruvlockar av resten.

Så fin hon blev min "lilla" flicka när hon blev klar. Jag blev helt tårögd när jag såg henne och alla de andra fina ungdomarna på minglet innan de gav sig i väg för kvällen. 

Första stranddagen

Vilken underbar stranddag vi fick, Jonis och jag idag! Alldeles lagom varmt och skönt fläktande för en liten undersökande, nyfiken krypbebis som inte har tillbringat så mycket av sin tid på stranden än. Sanden med pinnar, snäckor, tång och ja, tyvärr äckligt skräp som gamla, äckliga glasspinnar och fimpar (!) visade sig vara mycket intressant hela dagen. Solbrännan lär bli jämn i år så mycket som jag får hålla igång. 

Där emellan gick vi också ned till vattnet och plaskade för allra första gången lite försiktigt med fötterna i vattenbrynet. Nu blev det inte så väldigt försiktigt, för Jonis tyckte det var så spännande att han liksom sprang med de små benen när jag höll honom i hans armar. Han ville gärna både krypa och sitta i vattnet som jag själv tyckte var iskallt! Fullt ös alltså! Jag hade med mig kameran för att ta kort på första badet i havet, men vågade inte släppa taget en sekund när han var så helvild i vattnet.

Efter badet sov Jonis närmare två timmar och då kopplade jag av helt och fullt i min solstol. Jag älskar sommaren och värmen!

Solen kom till slut

Solen kom till slut idag också, men vi fick vänta till eftermiddagen. Simon var duktig och klippte gräsmattan trots vår otroligt "bråkiga" gräsklippare som verkligen går på övertid nu. Den stannar hela tiden när gräset är lite för högt och det är det typ hela tiden, eftersom det har regnat från och till det senaste just som vi tänkt gå ut och klippa. Mats och jag rensade rabatter och i gruset runt om huset och senare klippte Mats även häcken runt om hela tomten. Jag rensade i jordgubbslandet som var helt invaderat av en massa ogräs. 

Det är alltid skönt när trädgården blir omskött och i vårt fall handlar det inte om lite regelbunden skötsel och pyssel i trädgården när vi väl arbetar i den. Nej, tyvärr jobbar vi mest i den för att det inte helt ska gro igen och varje gång gör vi det mer eller mindre av tvång. Men, som sagt sen när det är gjort är det fint och skönt att ha gjort det och det bästa är att det är LÅNG tid till nästa gång!

Här är Jonis på väg in i köket. Han har precis lärt sig att krypa uppför steget och det tröttnar han inte på att göra om och om igen. Nedåt kan han inte ännu, så det blir att hämta honom varje gång.