Trött första advent

Jag har nog aldrig sovit så lite och så dåligt som i natt. Jonis var orolig hela lördagskvällen och ville bara vila i famnen och inte ligga för sig själv det minsta. La vi honom i vaggan eller i soffan som vi brukar runt åtta, nio vaknade han igen efter fem minuter och var fullständigt klarvaken igen. Så här höll det på samtidigt som jag satt uppe och väntade på att Simon skulle komma hem efter att ha varit på fest i Lindome. När klockan var halv tre kunde jag knappt hålla upp ögonlocken längre så jag la jag mig tillsammans med Jonis i vår säng och tänkte försöka få honom att somna där. Det gick tydligen bra till kvart i fem då jag vaknade med världens ryck och nästan fick panik för att jag inte hade hört om Simon hade kommit hem. Gud, så orolig jag blev ända till jag såg att han låg där i sängen inne på sitt rum. Puh!

När jag kom tillbaka igen upp till Jonis i sängen hade ju han så klart vaknat igen. Det blev några timmar till av orolig sömn tills Jonis tyckte att det räckte med att ligga kvar i sängen överhuvudtaget och bara ville upp.

På förmiddagen sedan kom Ulle och Leif. Vi tog en härlig, men kall promenad på ett par timmar tillsammans. Det var första gången Jonis var ute i minusgrader, men jag tror att han hade det gott nere i den varma åkpåsen.

Nu är klockan åtta och Jonis sover tungt och stilla. I natt hoppas jag på en lång, lugn och rofylld natt så vi kan vakna riktigt utvilade imorgon.