Min lilla flicka redan 15 år

Redan i magen visste jag att Josefine var en flicka. Graviditeten var nämligen helt olik min första, då jag väntade Simon, så för mig var det bergsäkert att jag väntade en flicka. Jag visste också att flickan skulle heta Josefine för det hade jag och hennes pappa bestämt sedan länge. Jag hade för min del faktiskt bestämt det redan när jag var tolv år, då min bästis fick en lillasyster som fick heta just Josefine. Redan då bestämde jag mig för att om jag någon gång får en flicka, ska hon heta Josefine.

Idag fyller den lilla flickan redan 15. Det känns inte längesen alls, sen hon var liten och sprang omkring i små klänningar och flätor i håret och lekte och jagade vår hund för fullt eller när hon lekte med dockor på rummet och vi gick långa (långsamma) promenader med dockvagnen.

Idag är hennes största intresse ridning, innebandy och inte minst musik och då pojkbandet One Direction. Hon har inga flätor längre, utan hennes hår är plattat och hon bär tajta jeans istället för klänningar.

Ändå är det min lilla flicka nånstans där inuti den där snygga tonårstjejen med det välsminkade ansiktet och det plattade håret. Samma glittrande ögon, samma spontanitet och energi finns där fortfarande. Då som nu, mammas lilla, stora tjej som alltid har vetat vad hon vill och gärna fixar och ordnar saker för både sig själv och andra.

För nästan 30 år sedan bestämde jag mig alltså för namnet Josefine på min dotter. Det är fortfarande det vackraste flicknamnet jag vet. Men så är ju också min Josefine, fortfarande den vackraste och mest underbara flickan jag vet.