Avundsjuka Alfons

Vår goa, men mycket avundsjuka katt Alfons

Alfons är avundsjuk på sitt småsyskon. Ända sedan min mage började bli större och det började röra på sig där inne, har Alfons gått omkring och betett sig underligt mot mig, blängt och struntat i att komma när jag ropar på honom. Han slutade att vilja ligga hos mig i soffan på kvällarna. Han började göra saker som han visste inte var okej, som att gå omkring och spatsera på bardisken i köket till exempel.

När sen Jonis föddes och vi kom hem från BB, var våra andra katter Otto och Millan, så småningom nyfiket framme och nosade på det lilla underverket, (även om de var rädda) medan Alfons tog lång tid på sig med att komma fram. Det var som att han inte var intresserad för fem öre över vem som hade förändrat hela familjen och hela livet för alla i familjen.

Efter ett tag visade det sig att Alfons ändå var lite intresserad av Jonis. När han trodde att ingen såg, smög han försiktigt och fegt fram och spanade på Jonis i babysittern eller på täcket. Råkade Jonis röra på sig exakt då, fullkomligt studsade han tillbaka precis som att han blivit träffad av en stöt allra minst. Allt eftersom, fortsatte Alfons sen att göra dumheter precis som att han trotsar alla förbud och sätter sig över reglerna som alltid har gällt. Han har bara fortsatt att helst ignorera Jonis och bara blänga på honom.

Nu när Jonis är äldre, har Alfons märkt att den där lilla människan som förändrade allt, plötsligt kan röra sig och ta sig fram ganska bra (i gåstolen) och komma efter honom. Den lilla människan kan också ge upp höga tjut, samtidigt som en eller annan leksak kan komma flygandes alldeles nära när man som bäst står och äter eller sitter och tvättar sig. Huuu! Så hemskt!

Vid ett tillfälle, när Alfons låg och sov sin allra fridfullaste skönaste djupa sömn, råkade Jonis (innan jag hann fram) plötsligt få ett tag i pälsen på ryggen på katten. Det här blev för mycket för Alfons. Efter det, är det riktigt ordentligt sura, blängande blickar som gäller, på både mig och Jonis. Vi är inte vatten värda för Alfons längre, det syns på lång väg.

Det värsta är att Alfons rädsla, osäkerhet och avundsjuka inför Jonis, nu även verkar ha utvecklats till aggressivitet. Härom kvällen kände sig Alfons av någon anledning trängd av Jonis och såg då plötsligt ut som att han var beredd att gå till anfall. Mats sträckte ut handen instinktivt för att hålla bort Alfons från Jonis, då Alfons plötsligt nafsade till Mats i handen..! Inte allvarligt, men tillräckligt för att man ändå ska bli orolig för hur det ska bli i framtiden. Hur blir det när Jonis på allvar springer och jagar Alfons? Kommer katten att klara av att springa undan som våra andra katter gör eller kommer han att göra utfall?? Fy, detta är hemskt... Goa, goa Alfons som alltid har varit vår allra goaste och keligaste katt. Vad har hänt med honom? Hur kan ett djur bli så här himla svartsjuk?

Nu försöker vi på alla sätt med terapi av avundsjuk kattstorebror här hemma. Vi får helt enkelt rikta mycket uppmärksamhet till Alfons en period nu. Vi får ge honom massa kärlek, gos och kel och extra smaskig mat. Vi måste få honom att känna sig speciellt utvald och älskad, så får vi hoppas att det hela utvecklar sig till det bättre, att samma gamla goa Alfons kommer tillbaka igen.

Alfons som ganska liten, för tre år sedan

Alfons i lektagen