Kruppanfall

I natt har vi haft en natt vi aldrig mer vill uppleva... Det började igår kväll, ja egentligen redan på eftermiddagen att Jonis inte alls var sig lik. Han ville inte äta, inte komma till ro och sova, var allmänt grinig och det är verkligen inte likt Jonis.

Så i natt vaknade Jonis och gallskrek och var alldeles genomvarm. Han rosslade i bröstet och lät som en kaffebryggare som det är dags att kalka av och strax därefter en skällande hosta. Jag förstod direkt att det var krupp, har hört den hostan många gånger förut, dock ej på mina egna barn. Så vi gick upp och tog luft, gav Alvedon, vandrade av och an till snuvan verkade ge med sig lite iallafall och försökte sen lägga oss igen.

Efter ca en timme var det dags igen att vandra fram och tillbaka och så har vi hållit på hela natten igenom, fram till halv sex i morse, då jag istället la honom i vagnen där jag höjde ryggstödet en bit och drog vagnen fram och tillbaka ett par timmar.

När jag sedan läste om krupp på landstingets Hallands sida 1177, fick jag reda på att förstagångs kruppanfall alltid ska kollas upp av läkare. Då ringde jag till Barnmottagningen i Kungsbacka, där är de duktiga med små barn, men det var för sent på dagen att ringa dit tyvärr. BVC gav mig rådet, när jag ringde dem, att antingen bege mig till Närakuten i Kungsbacka nu på dagen eller till Barnakuten i Varberg efter 20 i kväll.

På barnakuten är det barnspecialister som arbetar så det alternativet känns bäst även om vi får vänta till i kväll. Säkert får vi också vänta längre i väntrummet på barnakuten än vad vi skulle fått dagtid på Närakuten, men men... En barnspecialist känns tryggare, så vad gör man inte...

Nu är det alltså bara att försöka få i Jonis vätska som gäller, så att febern går ner lite. Just nu ligger han och sover med upphöjt ryggstöd i vagnen, men vaknar ideligen av att slem kommer ner i halsen och att han får dra efter andan. Lille, lille plutten min <3