Störtskurar på löprundan

Tre störtskurar kom över mig under min 12 km löprunda nu ikväll. Självklart blev jag helt genomdränkt ifrån topp till tå. Öronsnäckorna åkte ut från mina blöta öron och då hörde jag hur stegen lät- som blöta svampar vid varje springsteg.

Under andra störtskuren blev jag orolig för min nästan käraste ägodel , Iphonen, att mobilfodralet inte skulle hålla tätt för allt regn. Så jag sprang med telefonen under linnet på ett märkligt sätt för att försöka skydda den lite åtminstone. Vet inte om det hjälpte, men den ser ut att må bra nu ändå. 

När jag var nån kilometer hemifrån sprack det upp på himlen igen och det fick vara soligt och fint i nån halvtimme innan det fullkomligt brakade loss igen. Hagel, störtregn och åska. Då är det verkligen såå skönt att ha avklarat löpningen och bara kunna vara inomhus.

Jag har börjat träna mer styrka som komplement till löpningen nu i veckan och det känns verkligen i lårmusklerna, speciellt i uppförsbackarna. I vissa backar var det så kämpigt att flåset inte alls blev jobbigt! Ha ha, alltid nån fördel. Det är faktiskt ganska ofta så, att om man har ont nånstans vid löpningen så läggs allt fokus där och man kopplar bort allt annat. Dumt om det är musiken man kopplar bort och glömmer att lyssna på, men bra om flåset blir lättare och löpningen snabbare.