Framåt förmiddagen igår, lördag, gav jag mig ut på en löprunda ut mot Vassbäck. Jag springer korta rundor nu, varannan dag, bara 7-8 km och försöker öka tempot nu inför Göteborgsvarvet som är om mindre än en vecka...
Gulp! Det känns inte helt bra faktiskt. Senaste gångerna jag har sprungit känns det som bly i benen, vet inte vad det är som är fel faktiskt. Kanske måste jag ladda kroppen med mer näring och ett annat upplägg på kosten. Tror jag måste börja äta mer ordentligt och allsidigt nu varje dag inför lördag. Det är verkligen inte roligt alls att springa, när det känns så här. Det är faktiskt rentav plågsamt. Något jag har bestämt mig för är att Göteborgsvarvet ska vara kul att springa framför allt. 😃
På eftermiddagen rensade jag lite i jordgubbslandet och i rabatten på baksidan. Jonis satt för första gången i gräset undertiden. Konstigt nog kröp han inte omkring som jag hade trott att han skulle. Han nöjde sig med att dra upp och smaka lite på grässtrån och plocka lite maskrosor.
Mats klippte gräset för första gången i år. Det var kul att se hur Jonis reagerade på gräsklipparen. Han skrattade hela tiden i början och gjorde tydliga tecken på att vilja ha Mats hörselsskydd. Sen började han antagligen härma gräsklipparljudet genom att framkalla ett monotont ljud, en lång stund innan han somnade i vagnen.
När Jonis vaknade efter en stund, märktes det direkt att han inte var sig lik. Han ville inte äta, ville inte nåt alls, inte fortsätta sova, inte sitta vid bordet, inte krypa omkring, inte sitta i knät... Bara gnälla och dricka vatten... Ja, mycket riktigt... Han hade feber igen.
Det tog ca en timme, då tilltog febern och sen dess och fram till nu i midnatt, har han gråtit om vartannat och visar helt klart att nåt inte är som det ska. Kanske är det öronen? Eller luftrören? Han har ihållande hosta, men inte alls den krupphostan som sist, utan mer slemhosta. Emellanåt har han fått sova lite som tur är innan han vaknar av hostan. Tur att det finns Alvedon! Fortsätter det så här nu får vi ge mer Alvedon senare i natt så han kan fortsätta sova några timmar till. Har han fortfarande ont i morgon åker vi till Barnakuten igen. Det är jobbigt att inte veta var sitt barn har ont. Man känner sig så hjälplös.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Hej!
Vad roligt att du läser min blogg! Kommentera gärna om du vill!